Jag var mer vild än tam i skolan och hade svårt att sitta still och motivera mig till skolarbetet. Efter att jag slutat skolan hade vi sporadisk kontakt genom åren. Nu var det hennes dotter Ingrid som ringde upp mig i somras och undrade om jag hade lust att fika med Gunnel.
Ingrid berättade att Gunnel drabbats av cancer för något år sedan och hade genomgått tuffa behandlingar. Ingrid ville muntra upp sin mamma genom att jag och Gunnel skulle träffas eftersom hon vet att Gunnel tycker så mycket om mig.
Vi träffades över en fika. Jag såg att behandlingen och sjukdomen hade tärt på henne men ögonen de gnistrade som förr. Och som alltid lika intresserad om vad jag har haft för mig de senaste åren berättade jag för Gunnel om mitt nya liv som nyutexaminerad sjuksköterska.
Vi pratade gamla minnen och jag fick säga att hon betydde mycket för mig under skoltiden, jag berättade för henne att det kändes tryggt för mig att någon såg mig under den jobbiga tiden, kort och gott var Gunnel en viktig vuxenperson för mig.
Vi avslutade med att vi hörs och då speciellt när jag åker upp till Ljusdal och hälsar på mamma eftersom Gunnel bodde i Ljusdal.
Drygt en månad senare får jag ett sms från Ingrid. Det står att Gunnel somnade in igår, igår var på min födelsedag.
Gunnel med dotter och barnbarn.
Det är så viktigt att vuxna ser barn, du beskriver det så bra syrran. Gunnel var en speciell person, varm, karismatisk och klok, en person som man inte glömmer........
SvaraRaderaVad sorgligt men samtidigt fint att du fick chansen att tala om för henne vad hon betytt!
SvaraRaderaNämen, Grattis och tack för fint inlägg. Kram S
SvaraRaderaTack Pauline..du får mig att minnas henne...delar av min tonår, då du kom hem till mamma och jag tyckte du var så coool...
SvaraRaderaOch så fantastiskt att höra hur andra såg mamma.